Hur får jag ihop mitt liv som idrottsledare och samtidigt ha ett socialt liv?
Den frågan blir allt svarare att lösa för allt fler och resulterar istället i att ledare slutar verka som ledare.
Lägger man dessutom till den press som många föräldrar sätter på ledare i tron att de hjälper sina barn så kommer det att bli väldigt få kvar som vill vara ledare.
Frågan är lika aktuell oavsett om man har barn eller inte;
Det gäller att få ihop ett livspussel och inte göra jobbet till sin familj och sociala liv!
Vi är många som måste reagera för att fler skall agera på det faktum att det är inte OK att jobba mer än lagstadgad tid även om idrotten är din stora passion.
Det måste vara OK att ha ett liv vid sidan av, ett liv som du bestämmer vad du skall göra med.
Det kan vara så att det inte är tävlingar och träningar varje helg du vill pyssla med!
Ansvaret måste börja i föreningarna som uppmuntrar och hjälper idrottsledare att vara lediga!
Det innebär bla att rekrytera fler ledare som kan dela på ansvaret, OCH det innebär också att du som idrottsledare måste våga dela med dig av ditt ansvar och säga ifrån.
Vi är säkert flera som lider av problem att aktivera ”nej-centrat” i hjärnan för att bistå andra som det är “synd om” ifall vi inte ställer upp.
– Det är ansvar av ledare att säga nej för att orka vara ledare länge.
– Det är ansvar hos aktiva att ta eget ansvar och träna/ tävla även om inte just du står på kanten/ vid planen.
– Det är ansvar av styrelser att ta hand om och uppskatta ledare i föreningen, så att de har en balanserad belastning och möjlighet till ett socialt liv utanför idrotten.